Jag är en helt vanlig tjej som är en helt vanlig elev på en helt vanlig skola som råkar vara bra på det mesta. Jag har betyget A i flera ämnen men inte ALLA ämnen, bara i tre stycken hittills. Jag är en snäll, rolig och ganska lugn tjej, och blyg, jag är blyg, jag vågar inte säga ifrån alla gånger, jag vågar inte heller säga till någon lärare om jag mår dåligt. Jag brukar inte må dåligt, jag är alltid glad, eller jag VAR alltid glad rättare sagt...
Just nu går jag i årskurs 7, det betyder mer prov och mer läxor. Alla i min klass ser upp till mig, peppar mig och hjälper mig, så har det alltid varit, ända tills för några veckor sedan.
Jag och mina vänner från lågstadiet har alltid lekt tillsammans och varit tillsammans på skolan, när vi gick i 6:an började en ny tjej i vår klass som vi också började leka med, jag och den nya tjejen satt bredvid varandra i klassrummet och det var så vi blev mer kompisar med varandra, till och med bästisar. Hon insåg så småningom att jag var den "speciella" i klassen och jag vet inte vad hon tänkte omkring detta.
Nu efter sommarlovet när vi har börjat 7:an så har vi haft mer prov och läxor, och på alla betygsgundande prov har jag fått A, därför blev den nya tjejen som började i 6:an lite avundsjuk. Hon frågade om jag kunde gå hem till henne eller om vi kunde gå och bada oftast veckan innan ett prov, jag svarade ju då att jag inte kunde eftersom jag var tvungen att plugga inför provet, då blev hon ju ganska besviken. Nyligen, typ för 2 veckor sedan frågade hon om jag kunde gå hem till henne, och det var veckan innan kemi-provet, och jag har liksom högst betyg i bland annat NO, men jag var ju tvungen att plugga ändå, jag får ju bra betyg för att jag pluggar, men hon blev skitsur för att jag inte kunde gå hem till henne. Hon sade så här:
"Men asså du har ju typ A i alla ämnen så skit i provet, nu bestämmer jag att du ska följa med"
Men hallå? Jag bestämmer om jag vill följa med henne eller inte, hon bestämmer inte över mig, och jag kan inte allting, jag visste inte exakt vad som skulle komma med på provet så jag var ju tvungen att plugga. Hon blev väldigt sur och gick hem.
Nästa dag i skolan var hon med sina andra kompisar, alltså med mina kompisar från lågstadiet. De stod där i korridoren och tittade snett på mig. Jag gick till de och sade "hej", de svarade och började prata med varandra igen. På rasterna brukade M, alltså hon som började i 6:an smygfota och visa sina kompisar. På lektionerna brukar hon ta min penna eller linjal och gömma den. Det blir ju lite som mobbning.
Tänk att sina bästa vänner kan bli fienden, helt ärligt så har jag bara en vän som jag kan lita på, det är O. O är den snällaste och ärligaste personen, helt klart! Ibland känns det som att jag inte har några vänner, ibland vill jag bara byta skola och aldrig ha kontakt med dem. Tänk om det är flera stycken som vill förstöra för mig, jag vet inte när allt kommer bli bra, kanske när jag börjar gymnasiet, eller jag vet inte...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar